Anteckning Nr 1. Av Jesper Kling

Vi målar... Tjocka lager.
Tunga penseldrag med blod och dynga...
Vi småler mot varandra, skrattar…
På avstånd är det svårt att urskilja vad det skall föreställa.
Nära inpå ser man inget...
”Mina blommor är inte som dina”, säger någon.
”Mina är så mycket mer”, säger den samme...
”Jag är inte som du”, säger jag då. ”Jag är för mycket.”...
”Jo tack, jag vet.”
Så vi målar… Svart dynga, rött blod.
Svart, rött. Svart, rött.
Färgburkarna nära att sprängas...
Senare, när hysterin äntligen lagt sig.
Flyter vårt skratt ut i en manisk tystnad.
Färgen på väggarna torkar.
Formar abstrakta mönster i 3d.
Och dödens ängel uppenbarar sig och skänker oss frid.

Dikt Av Jesper Kling