Noll, en dag någon gång. Av Jesper Kling

Jag är ensam... Men?
Jag vet. Jag har dig, men är det tillräckligt?
Jag vet inte?
Jag vill dö! Varför då?
Paus

Hon sitter "ensam", stirrandes ut genom fönstret.
Jag ligger på golvet.
Febrilt lockandes på katten som gömt sig under sängen...
Ingen idé, du skrämmer henne bara.
Gör jag?
Föresten så är det en han inte en hon.
Du skrämmer henne, har alltid gjort...
Behövs jag? Jag tänker, finns jag?
Hade det varit bättre om vi skaffat hund?
Likgiltigt kastar hon ett trånande öga av tristes på mig.
Jag sätter på mig ögonbindeln och går in i väggen.
Hon säger inget. Hon behöver inget...

Vad säger du om att baka? Vad säger du om att älska? Städa?
Kanske senare... Jag plockar inte din lort längre. Tack...
Inte alls, det var så lite så… Vad sa du? T- ack...
Jag hör inte vad du säger. Du måste vara tydligare.
Hur var ditt namn nu igen?

Vid frukosten morgonen därpå hänger gårdagens överflöd längs väggarna.
Du sitter. Jag tystare... Katten löper.
Paus
Om jag hoppar fångar du mig då?
Eller ber du för mig sekunden efter jag slår i gatan?

Dikt Av Jesper Kling