Det finns inget jag kan ge dig.
Erbjuda dig om du så ber.
Inga revolutioner, eller bråk på bakgator.
Inga djupgående analyser om hur, var och när.
Inga idéer om hur man forcerar dörrar till omöjliga instanser.
Inget om människan, eller våra hårt sargade kulturkramare, som får det allt svårare (om man nu får tro dem själva) att förverkliga sig, inom ramarna av det som kallas konst.
Fråga mig inte hur vi skall rädda östersjön från försurning och utdöende fisk.
Bli av med buller eller återskapa dadaismen.
Är det synd om överviktiga människor?
Hur regnskogen skall räddas.
Visst kan vi alltid sluta äta vegetabiliskt fet, slopa sminket och köpa grodan märkta bananer.
Men kommer det att hjälpa?
Antagligen.
Fast jag vet inte.
Fråga mig framförallt inte vad jag tycker om hot air ballooning, paintball, speed dating, creative community, naturens villkor och lagar, skogens djur, skansens djur, döda djur i bur, frihet å fängelse, utförsäljning av allt och alla, pris kontra extrapris, privatisering och vänskatt.
Krav hit, krav dit, krav- märkt.
Tänk i rätt riktning.
Fram, bak, upp, ner, runtomkring, överallt.
Globalisering, sanering, segregering, hat och avund.
Man mot man.
Samverkan för framtiden.
Jag vet heller inte mening med livet.
Och hur vi bryter oss fria från att vara produkter, till att bli vänliga, hängivna och positivt ödmjuka människor, fyllda med vördnad och medkänsla.
Hur stoppar man svälten.
Skiljer araber från judar och amerikaner.
Och om själslig cleansing är samma sak som etnisk rensning.
Vilket under vissa dagar, inte vore en så dum idé.
Det finns inget jag kan ge dig, eller erbjuda.
Förutom numret till min samtalsterapeut.
08 668 10 00
Men jag säger inget.
Jag nickar bara instämmande när du pratar.
Pausar och suckar, gränsen till övertygande.
Kliar mig till och med i hårbotten, säger faan.
När du sen frågar och ber om svar.
Lägger jag pannan i djupa veck och ljuger.
Och det är för att du är med mig.
Vilket gör mig glad.
Vad annat kan jag göra.
Jag vill inte göra dig besviken.
Och drömmen att framstå som ett ideal är alltid lika påtändande.
Dikt Av Jesper Kling
