Villaområde. Av Jesper Kling

På vår gata i stan bor en fru
Som har sålt allt hon har
Hennes läppar är svullna
Knappt en tand har hon kvar

Vår fru bor i huset där borta
Det som ligger längs ner på gatan
Dit ingen någonsin går
Huset som är taget utav satan

I ödslig trappuppgång
Bakom en dörr någonstans
Ett gammalt tomt rum
Sitter en fru som ingen visste fans

Frun som ingen känner
I huset som går i gult och grå
Men tittar man noggrant
Ser man spår av liv i varje vrå

Här en gång levde
En ung och vacker dam
Som älskade den där mannen
Som egentligen är en gam

Till en början så charmant
En ömsint omhändertagande figur
Han lovade flickan paradiset
Det var en ohederlig filur

I huset på vår gata
Är gardinen alltid fördragen
Här syns häftiga skuggspel
Det händer mitt på dagen

Men sådant märker ingen av
De där borta är inget man känner
Hon och han absolut inte
De är mina föräldrars bästa vänner

När de är här på besök
Sitter de i soffan och ler
Att frun har märkligt beteende
Är inget mamma och pappa ser

Var och en har sitt säger pappa
Mannen är en speciell karaktär
Mamma nickar instämmande
Han håller sin fru väldigt kär

I vårt perfekta hem
Går allting liksom i grönt
Ingen ställer onödiga frågor
Och det tycker vi är skönt

Föräldrarna älskar varandra
Håller inte på med något groll
Vad andra gör med varandra
Spelar faktiskt ingen roll

Men så förra veckan
Försvann de ifrån vår stad
Frun och mannen puts väck borta
En gåva som gjorde alla glad

Dikt av Jesper Kling