Svindlande Höjder Nr2. Av Jesper Kling

I detta något överexponerade foto
Ligger Emily ensam
Hopkrupen på det slitna golvet
Nattlinnet genomdränkt av svett
Ansiktet utmärglat
Ögonen ihålliga och svarta

Emily räknar minuter
Nynnar tyst en melodi
Hon vill inte störa
I dunklet ser hon färger
Ritar vida cirklar i rymden
Förvånas över att hon fortfarande är

Emily känner sin kropp
Barnet som aldrig blev kvinna
Ormen som inte fick ömsa sitt skin
Andetagen är tunga
Försiktigt släpper hon taget
Morgonen isande kall

I sinnet leker Cathy
Springer dit vinden tar henne
Formar tidlösa drömmar
Sadlar och rider mot solen
Alltid på flykt
Borta vid horisontens början försvinner hon

I fotografiet som är svart vit
Ur fokus och gulblekt
Ser vi fröken Brontë
Av en tid som inte längre är
En studie från det förgångna
Där färgerna runnit ur

Dikt Av Jesper Kling