Paragraf Nr 29 av Jesper Kling

Folk rör sig
Vägrar vara still
Rädslan för de andra är alltid påtagande

På bussen färdas man från aldrig till
Apatiskt stirrande in i intet
Ögonen stängda

Alla viskar om alla
Ingen känner ingen
Gömmer sig för de andra

Om hon inte är
Vad är jag då
Alltid mindre än de förmår

Huvudet mellan knäna
Försöker släppa taget
Känner inget

Om natten
Flyger själen i banor som förbryllar
Och vi ber gud att inte sluta andas

Dikt av Jesper Kling