Påsk. Av Jesper Kling

Mil efter mil dundrar tåget fram över skenorna
Taktfast slår pulsen genom golvet
Utanför fönstret ser jag vårsolen sprida sig
En värld som vill leva...
Barnet allt mer otåligt
I förhoppning och väntan far det upp och ner
Springer runt, hänger sig i gardinen, bankar på glaset
Redo att bryta och kasta sig ut och födas åter
Om och om igen...
Men så stannar tåget
Plötsligt
Och jag ser dåren inuti sin glasburk
Vilset springandes
Jagad av sig själv i sig själv
Fångad i livet
Oförmögen att bryta jorden...
Älskling
Du älskade
Sinna denna snart medelålders man
För han finner ingen försoning

Dikt Av Jesper Kling